Hold your heart into this darkness. Will it ever be the light to shine you out, or fail and leave you stranded?

Hope you're not getting tired of seeing more "Urban Exploration" pictures. Because that's what's awaiting you for six more weeks. 

Hoppas du inte tröttnat på att se "Urban Exploration"-bilder än. För det är precis vad som väntar dig sex veckor framåt. 

 Without a question THE most sad find of our venture to the foundry. A children's book.
Utan tvekan det sorgligaste fyndet utav vårt besök i gjuteriet. En barnbok.

 A staircase that's seen better days in the old dairy.

En trappa som sett bättre dagar i det gamla mejeriet.

 The upper floor of the dairy had broken glass and rubble scattered everywhere.

Övervåningen av mejeriet hade krossat glas och stenspillror utspritt överallt. 

 This room had a very "sterile" feeling about it. Guessing it might've been some kind of cold storage for dairy products.

Detta ummet hade en väldigt steril känsla över sig. Gissar att det varit något sorts kallt förvaringsrum för mejeriprodukter.

 The exterior of "Kockums Mechanical Engineering". 

Exteriören av Kockums Mekaniska Verkstad i Malmö.

If Heaven and Hell decide that they both are satisfied; Illuminate the "No's" on their vacancy signs.

A continuation of last week's update today. More "Urban Exploration", more desolate places, more "empty" pictures. Enjoy.

En fortsättning på förra veckans uppdatering idag. Mer "Urban Exploration", mer övergivna platser, mer "tomma" bilder. Njut.

The entrance to the putative homeless hideout. Doesn't look very inviting.

Ingången till det förmodade tillhållet för hemlösa. Ser inte jätteinbjudande ut.

Another view of the old "Kockums Mechanical Engineering"-foundry

En annan vy av den gamla gjuterihallen i Kockums Mekaniska Verkstad i Malmö.

Handprint on an old table in the foundry.

Handavtryck på ett gammalt bord i gjuterihallen.

The exterior of "Kockums Mechanical Engineering". Although in real life, this was actually in colour.

Exteriören av Kockums Mekaniska Verkstad i Malmö. Fast i verkligheten var faktiskt allt i färg.

Blinds flapping in the wind is one of the scariest fucking sounds you'll ever hear if you're walking around in an old abandoned dairy. Especially after you've read online in newspaper articels that the dairy is a well-known lair for criminals. Not that I know why a criminal suddenly would get the urge to play with a blind, but still. It was scary.

Persienner som blåser i vinden är ett av de läskigaste jävla ljuden ni kan höra om ni går runt i ett gammalt nedlagt mejeri. Speciellt efter du läst i tidningsartiklar på nätet att mejeriet är ett välkänt tillhåll för kriminella. Inte för att jag vet varför en kriminell skulle få för sig att stå och leka med en persienn, men ändå. Det var läskigt.

Up on one of the roofs of the old dairy.

Uppe på ett av taken av det gamla mejeriet.

Also on the roof of the dairy. I don't know why, but I find it amusing that it says: "R.I.P 2 Pac" in spraypaint on the door. 

Även detta på taket av mejeriet. Jag vet inte varför, men jag tycker att det är underhållande att någon sprayat "R.I.P 2 Pac" på dörren. 

Luckily Sebastian doesn't suffer from vertigo neither.

Som tur är så lider inte Sebastian heller av svindel.

One of the saddest finds in the dairy.  Who would leave a bunch of private pictures in a pile of junk in an old abandoned dairy?

En av de sorgligaste fynden i mejeriet. Vem skulle få för sig att lämna ett gäng privata bilder i en hög av skräp i ett gammalt nedlagt mejeri?

"Loose yourself"

Kanske var vår historia en fjäril på nål; vacker att titta på men vingar som inte slår.

Boy, have I got an update for you all today. This last week has peen absolutely phenomenal in terms of photoghaphy. I've taken enough pictures to cover a whole ten weeks of updates here. And dare I say it, they're some of the best pictures I've ever taken. So hold onto you hats, caps, hair, wigs, tupees or scalps; because you're in for one hell of a ride.

Urban exploration is something I've been quite fascinated by for a while. I think there's something really interesting and really sad about abandoned places. I imagine the people who built the place from the beginning. The people who lived or worked there. Every person who've ever laughed, cried and breathed at the once populated location. Why did it turn to dust? There's something really beautiful in all of that. 

Unfortunately, I've never really found an abandoned place that quite captures that very sprirt. That is, until earlier this week.

Idag har jag verkligen en rejäl uppdatering att dela med mig av. Denna veckan har varit absolut fenomenal ur en ren fotografisk vinkel. Jag har lyckats ta nog bilder för att kunna täcka uppdateringar i tio veckor framöver. Dessutom vågar jag påstå att det är några utav de bästa bilder jag någonsin tagit. Så håll i hatten, kepsen, håret, peruken, tupén eller skalpen; för nu tar jag med er på en jefla åktur.

Urban exploration är något jag jag varit väldigt fascinerad av under en längre tid. Jag tycker att det är något väldigt intressant och väldigt sorgligt med övergivna platser. Jag börjar fundera på människorna som byggde stället. Människorna som levde och arbetade där. Alla som någonsin skrattat, gråtit och andats på den en gång aktiva platsen. Varför förvandlades det till en ruin? Det finns något väldigt vackert i det.
Tyvärr så har jag aldrig riktigt funnit ett ställe som fångar just de känslorna på bild. Förrän nu.

The first place Sebastian and I discovered. Nether of us have any idea of what it once was. Bottles, broken glass, filthy rags and dirt everywhere. Somwhere in the idustrial area of Malmö.

Det första stället jag och Sebastian hittade. Ingen av oss har någon aning om vad det en gång varit. Flaskor, krossat glas, smutsiga trasor och smuts överallt. Någonstans i den industriella delen av Malmö.

We found our way inside an abandonded building next to the place in the previous picture. Apparenty "ProCivitas" premises.

Vi lyckades ta oss in i en övergiven byggnad bredvid stället i den föregående bilden. Tydligen ProCivitas lokaler.

 It was really creepy to walk aroud here. There were many signs that homeless people regularly use this place as shelter for the night. We even found syringes and a couple of condoms there. You had this eerie feeling that something really bad has happened there once.
Det var väldigt läbbigt att gå rundor här inne. Det fanns många tecken på att hemlösa regelbundet använder lokalen som sovplats om nätterna. Vi hittade till och med sprutor och några kondomer där. Man fick den obehagliga känslan att någonting obehagligt skett där en gång.

After climbing through a fence and walking past a few "NO TRESPASSING" signs, we found this beautiful old foundry in Malmö. The foundry is called Kockums Mechanical Engineering, and was built in 1910. 

Efter att ha klättrat genom ett staket och gått förbi en del Securitas-skyltar med texten "Tillträde förbjudet", hittade vi detta vackra gamla gjuteri i Malmö. Kockums Mekaniska Verkstad heter det, och byggdes redan 1910. Här kan ni läsa mer.

Suffering from vertigo whilst being a photographer is not recommended. Luckily, I don't.

Att lida av svindel och vara fotograf är inget att rekommendera. Det gör inte jag. 

The day after the visit to the foundry, Sebastian and I ventured to an old dairy in Helsingborg. Even more "NO TRESPASSING" ignored. This time however, we had to climb through a shattered window filled with glass fragments at the edges. This was the first view you saw.

Dagen efter besöket till gjuteriet stack jag och Sebastian till ett gammalt nedlagt mejeri i Helsingborg. Ännu flera Securitasskyltar med "Tillträde Förbjudet" ignorerade. Denna gången fick vi dock klättra in genom ett krossat fönster fyllt med glassplitter i karmarna. Detta var den första utsikten man såg därinne.

There was a fire in this room back in June.

I juni brann det i detta rummet.

We swim against the rising waves, and crash against the shore. The body bends until it breaks, the early morning sings no more.

Okay, so this week's update will be completely in Swedish. Why? Because yesterday I photographed a band called "Nya Idealet". And due to the fact that they're from Sweden and all of their songs are in Swedish I figured that no foreigners would find this interesting. You're more than welcome to take a look at the pictures nonetheless, though. You can even listen to some of their stuff or visit their facebook-page. Just don't expect to understand anything.

Hej. Denna veckan blir det en lite annorlunda uppdatering. Igår var jag nämligen på fotojobb och fotograferade ett band vid namn "Nya Idealet". De behövde lite band/press-bilder. Jag är ju trots allt inte bara fotograf för nöjets skull. Min tanke och dröm är att kunna försörja mig som fotograf i framtiden. Så har du något jobb åt mig som kräver foto eller film, hör av dig! Info finns i den där lilla saken under den stora bilden högst upp på sidan.
Men i alla fall så tänkte jag dela med mig av dess bilder här och nu. Och efter du kollat klart på dem så gå in på "Nya Idealet"s facebook-sida och gilla allt du kan, och ta även en lyssning på en av deras låtar på soundcloud.

Nya Idealet är: (Fr. v.) 

Jonas Albin - Gitarr & Sång,
 Bobbe Helgesson - Trummor,

Victor Wannergren - Sång,

Tage Hautala - Bas,

Elias Contassot - Keyboard.

When you were young you were the king of carrot flowers.

Fredriksdal in Helsingborg by night.

Fredriksdal i Helsingborg på natten. 

It looks like this picture is taken in like, Italia or in France somewhere. It isn't though. It's just a yellow façade somewhere in Copenhagen, Denmark.

Det ser ut som om att denna bild är tagen i typ, Italien eller Frankrike. Det är den dock inte. Det är bara en gul fasad någonstans i Köpenhamn, Danmark.

 In the same alley as the picture above.

I samma gränd som bilden ovan.

 Fredriksdal in Helsingborg by night.

Fredriksdal i Helsingborg på natten. 

 The entrance to the yellow alley with the façade and the bike and the whatnot. 

Entrén till den gula gränden med fasaden och cykeln och allt annat krimskrams (jag har alltid velat använda det ordet). 

 Copenhagen, Denmark again.

Köpenhamn i Danmark igen.

I like the enviroment in this picture. It's got many lines in it. Photoghaphers like those for some reason.

Jag gillar miljön i denna bilden. Den har så många linjer i sig. Fotografer gillar sånt av någon anledning.

 Same yellow façade as a few pictures above.

Samma gula fasad som den i några bilder ovan.

Compenhagen station in... you guessed it, Copenhagen.

Köpenhamn station i... just det, Köpenhamn.